Sök
Skuleskogens nationalpark
Utsikt från Slåttdalsberget, havet och skogen syns nedanför.

Slåttdalsbergets geologi

Slåttdalsberget består av nordingrågranit och är i de övre delarna mer eller mindre helt trädlöst. Efter isens avsmältning var berget en period ett stort grund strax under havsytan.

Om upplevelsen

Landhöjningen var snabb under denna period och snart var bergets topp uppe i ytan. Bottenhavet var väsentligt större än idag och vind och vågor hade stora ytor att ta fart över. Den morän med block, sten och grus som inlandsisen lämnat efter sig spolades effektivt bort.

Berget som fortsatte att höja sig ur havet var länge den yttersta utposten i skärgården och påverkan från vågor och vind pågick under lång tid. Bergen i nationalparken väster om Slåttdalsberget utsattes för samma påverkan men skyddades lite grand från de kraftigaste vågorna. Tillräckligt för att det lösa materialet skulle bli kvar i skrevor och sänkor.

Dessa bergstoppar har därför erbjudit en något mindre fientlig miljö för olika växter att etablera sig i. Därför finns på dessa berg idag en gles hällmarkstallskog

Slåttdalsberget delas i den norra delan av den cirka 200 meter långa och 30-40 meter djupa Slåttdalsskrevan.

Där skrevan nu gapar tom bildades för 1200 miljoner år sedan en diabasgång. Flytande magma trängde upp från jordens inre och stelnade. Den mer lättvittrade diabasen har sedan eroderat bort. Flera istider och efterföljande hav och landhöjningsprocesser har med tiden hjälpt till att rensa ur skrevan.  

Tid

Hela året

×