Store Mosse nationalpark
En våt mosse i höstfärger ses under en blekgrå himmel.Foto: Martha Wägeus

Geologi

När landisen smälte bort för omkring 15 000 år sedan, blev hela Store Mosse-området en enorm issjö - Fornbolmen. Sjön täckte stora delar av västra Småland. Store Mosse och Bolmen utgör rester av den vidsträckta sjön.

När landhöjningen satte in "tippade" landet långsamt över åt söder och för cirka 12 000 år sedan torrlades issjön. På sjöbotten hade sand lagrats. Vinden fick fritt spelrum och ett system av flygsanddyner, så kallade rocknar, bildades. Sedan blev klimatet åter fuktigare. Delar av sandheden försumpades och vitmossor kunde etablera sig.

Torv blir till högmosse 

I sumpmarker blir det ont om syre. Döda växter kan inte brytas ned till jord. Halvt multnade lagras de i allt tjockare skikt, torv. Så småningom når torvlagren upp över vattennivån i marken. I ett regnigt och svalt klimat, som till exempel här på sydsvenska höglandet, kan torvbildningen fortsätta även ovan ytan. Myren växer sig högst på mitten. En högmosse, som får allt sitt vatten från nederbörden, har bildats. Store Mosse består till största delen av högmossar men även kärr, som även får vatten från sin omgivning.

Berggrunden

En del av berggrunden består av metabasit som är en rikare bergart än gnejsen och graniten. Den sticker upp till ytan på vissa ställen bland annat på Lilla Lövö. Under Björnekullakärret finns ett kalklager och kalken sprids upp i kärret genom grundvattnet och ger förutsättningarna för de kalkberoende växterna att leva där.

Dela med dina vänner

Dela den här sidan med dina vänner på Facebook, X (tidigare Twitter) och via mail.