De äldsta spåren av mänsklig verksamhet är stenåldersfynd vid Boksjön. Några andra fornlämningar har inte hittats i området.

Inom nationalparkens gränser har det funnits tio kända bosättningsplatser. Några exempel är Bodalsviken vid Boksjön, Ekedrågen, Lövskogen och Bråtane norr om Orshöjden. Bråtane var bebott redan runt 1730 och övergavs 1904. På platsen kan man fortfarande se spår av husgrunden och en skvaltkvarn samt öppna gräsmarker, troligen en del av de forna odlingsmarkerna. Människan brukade skogen och hämtade ved och virke för husbehov. Ett viktigt bidrag till försörjningen för traktens människor var jakt och fiske.

Betesmarker

I äldre tider fungerade området som allmänning där hästar och får släpptes på bete under sommaren. Från gårdar i Nössemark och Rävmarken släpptes får och ibland hästar lösa i skogen under sommaren. Denna form av betesdrift kulminerade under 1930- och 1940-talet då hundratalet djur kunde beta i området. Så sent som sommaren 1974 betade får ängsmarkerna vid Bråtane och i omgivande skog.

Gruvdrift

Gruvdrift har förekommit på flera ställen under 1700-talet ända fram till början av 1900-talet. En bit nordväst om Orshöjdens högsta punkt låg områdets största gruva där brytning inleddes under slutet av 1730-talet.

Engelbrekt Räfvendahl kom efter avslutad soldattjänst för Rävmarken år 1778 till torpet Orstjärnsbråtama (Bråtane) som gruvfogde och borrsmed. Han byggde en smedja på Sminäset vid Tresticklans östra strand.

Även brytning av glimmer och kvarts har förekommit vid bland annat Bråtvallstjämet och vid västra kanten av Stora Pylsan. De flesta av områdets brytningsplatser är nu vattenfyllda.

Gammal handelsled

Genom Tresticklan gick under hundratals år en gammal handelsled i ost-västlig riktning som kallades Hallevägen. Leden användes av människor på västra sidan av sjön Stora Le för att skaffa förnödenheter och bedriva handel med Halden (Fredrikshald) i Norge.

Från Rävmarken i öster gick man västerut via Rökullehögen, förbi torpet Råbocken. Stigen fortsatte till sundet mellan sjöarna Stora och Lilla Tresticklan där man då kunde ta sig över via en spång.

Efter sundet fortsatte stigen genom nuvarande nationalparksområdet i stort sett sammanfallande med Bodalsvikenleden. Strax innan riksgränsen vid Budalsvika passerade man torpet Bodalsviken på den svenska sidan. Därefter fortsatte vandringen in i Norge mot Halden. Mellan Rökullehögen och Halden är det över tre mil varför en normal tur tog två dagar med övernattning hos handelsmannen.

En bit krigshistoria

Under andra världskriget uppfördes utmed Hallevägen vid gränsen strax intill Bodalsviken en barack för svenska gränsvakter.

Leden var väl upptrampad vid denna tid av gränsvakter och flyktingar. Det förekom även en del hemlig kurirverksamhet vid gränsposteringen. Idag finns en kopia av den gamla vaktkuren på platsen.

Nordost om Bodalsviken finns lämningar efter förskansningar som tros vara från 1808 års krig. De består av en 20 meter lång uppmurad stenvall som är cirka 0,7 meter hög och på en annan plats märken efter en av jord uppkastad förskansning.

Skogsbruket

Viss plockhuggning har förekommit kontinuerligt inom nationalparksområdet. Enligt uppgift företogs mellan 1948 och några år framåt en stor gallring av ett 600 hektar stort område mellan Boksjön och Orshöjden.

Fyra till fem man var under flera år sysselsatta med att hugga cirka 3 000 skogskubikmeter vilket för den tiden var en mycket stor rotpost. Skogshuggarna bodde i en barack vid Bräckan. Timret transporterades ned till Boksjöns strand, vid bland annat Bräckan, varifrån det flottades över sjön ned genom Hallerudsälven. Vintertid skedde även en del transporter med häst.