Till innehåll på sidan Sök
Norra Kvills nationalpark
Sluttning med trädstammar, i mitten en brandskakad trädstam.

Om Norra Kvills nationalpark

I parken öppnar sig en trolsk värld av böljande mossmattor, stenblock i mängder, grova gran- och talljättar och näckrosprydda tjärnar.

Som orörd skog i södra Sverige håller de centrala delarna av Norra Kvill unikt hög kvalitet med stora naturvärden. Området är också en betydande sevärdhet.

Norra Kvill är ingen urskog men känns uråldrig och vild då den har stått orörd i över 150 år. Här finns tallar som är över 350 år gamla och granjättar som mäter hela 2,5 meter i omkrets och är 35 meter höga.

Ett smakprov på hur en morgon i Norra Kvill kan upplevas:

Det är tidig morgon. Ett sömnigt dis skymtar mellan trädstammarna när jag börjar min vandring genom skogen. Allt är stilla. Tystnaden är slående, en lyx som nutidsmänniskan har svårt att hitta. Här finns den. Men tystnaden är bara en mänsklig tystnad. Med ens hör jag bruset från bäckravinen, träden som kvidande lutar sig mot varandra, hackspettens målmedvetna mejslande i någon torrfura, en tillrande silverstrof från en vaken rödhake. Jag fortsätter min vandring förbi branter med gigantiska stenblock klädda i grönt. Tjocka mossmattor glittrar smaragdgröna av daggen.
Fallna granar av nästintill obegripliga dimensioner smälter samman med skogens gröna skrud. Men
så ser jag några tickor med olika form och färg. Och där, bredvid stigen står vårärten med sina
blålila blommor på fjäderlätt stjälk. Så ligger den plötsligt där framför mig, Stora Idgölen eller Trollsjön som den också kallas. Som ett mörkt och blänkande öga, kantat av utsvängda grangrenar likt ögonfransar. Ett par knipor ritar långa streck tvärs över tjärnens yta och från skogstopparna hörs en taltrast ropa. Jag andas ut och sätter mig för att vila. Vilken fantastisk skog!