Djurliv

Däggdjur som etablerat sig nationalparken sedan bildandet 1984 är bäver, gråsäl och björn. Även bisamråtta har påträffats och har sannolikt spridit sig hit runt Bottenviken från Finland. Bäver och gråsäl är vanligt förekommande medan björnen är mera sällsynt.

Övriga däggdjur som uppehåller sig varaktigt inom nationalparken är älg, rådjur, hare, ekorre, räv, grävling, mård, hermelin och mink. Naturligtvis förekommer även fladdermöss och olika smågnagare.

Trots sina dryga 3000 hektar är nationalparken för liten för att härbärgera en egen stam av lodjur. Spår av lo ses dock årligen. Vintrar med tidig och lång isläggning innebär att lodjur från de mer lodjursrika, södra delarna av Höga Kusten kan ta sig norrut mot nationalparken.

Tretåig hackspett har goda förutsättningar i nationalparken. En riklig tillgång på döda och försvagade träd är viktigt för hackspettar och både större och mindre hackspett liksom spillkråka och gråspett finns i nationalparken.

Gråspetten är Ångermanlands landskapsfågel och den är inte ovanlig i nationalparken. Under sommarhalvåret äter gråspetten gärna stackmyror och marklevande myror, och deras ägg och puppor. Vintertid äter gråspetten insekter och larver som övervintrar under barken på döda träd.

Smålommen har goda och ostörda häckningsmiljöer i de små, gäddfria tjärnarna i nationalparken. Tranan häckar i de centrala och mer myrrika delarna av Skuleskogen.

Bland rovfåglarna kan nämnas bivråk, fjällvråk och fiskgjuse. Havsörn siktas allt oftare inom nationalparkens kustnära delar. Under vår och höst är det ofta yngre örnar som uppehåller sig mer eller mindre tillfälligt i trakten.

Från de kustnära, östra delarna av Skuleskogen har under senare år hörts mindre flugsnappare och lundsångare. Dessa två arter är exempel på östliga arter som kan komma att etablera sig i nationalparken framöver.

I Skuleskogens sjöar och tjärnar finns i huvudsak abborre. Havsöring och flodnejonöga vandrar upp och leker i den nedre delen av Ävdalsbäcken (Viksbäcken) om än i svaga bestånd.

I havet återfinns framför allt sik, havsöring, strömming, gädda, abborre och hornsimpa. Inre delen av Kälsviken är ett viktigt rekryteringsområde för sik och havsöring. I Salsviken leker abborre och gädda.

Skuleskogens nationalpark är en av ett fåtal platser i landet där jättepraktbaggen förekommer. Den är beroende av varma tallskogar och trivs därför här. Kala sydvända hällar och sluttningar får ett varmare klimat. Det ger upphov till bland annat de torra varma tallskogar, som är viktiga för många insekter. I glesa tallskogar med stor solinstrålning och döda träd, trivs många insekter som lever i den döda veden.

I sanden vid den inre stranden av Kälsviken har ett stort antal olika arter av strandskalbaggar noterats.