Även om syftet med nationalparken är att bevara ett sydligt fjällområde i orört skick, så har människan påverkat fjället under lång tid. På flera ställen i parken finns det bevarade spår av människor som levt på Fulufjället. Vid Rörsjöarna har en gammal stenåldersboplats hittats. I kanten av kalfjället finns gravrösen från järnåldern. Altarringen uppe på fjället är en ring av stenar som troligtvis har använts för falkfångst. Fulufjället gränsar mot Norge och här flydde många norrmän undan den tyska ockupationen under andra världskriget.

För inte så länge sedan fanns fortfarande fäbodar på fjällsidan som användes under sommaren. Djuren släpptes i skogen och på fjället för att beta.

Det värsta ovädret på tusen år

Den 30 augusti 1997 började det regna på Fulufjället. Under tolv timmar föll 400 millimeter regn och över 700 blixtnedslag noterades. Hela dalgångar sköljdes ut, stora stenblock lossnade från fjället och träd bröts och drogs med i det forsande vattnet. Idag har mossor, lavar, örter och träd åter börjat växa på de renspolade stenstränderna. Värst drabbad blev Göljåns dalgång, men även i Klorån syns spår av ovädret.

Fjället delades in i zoner

Planerna på att bilda Fulufjällets nationalpark mötte till en början hårt motstånd av lokalbefolkningen. För att tillmötesgå dem delades Fulufjället in i fyra zoner med olika bestämmelser.

Tanken med zoneringen var att kunna behålla den viktigaste lokala skoteråkningen, den lokala jakten och det viktigaste fisket utanför parkens kärna. Huvuddelen av kalfjället består av en orörd zon (60 procent av parkens areal) utan verksamheter som påverkar natur och naturupplevelser.