Oxögabergsrundan tar dig från mosstäckta, fuktiga granskogar och sanka dalgångar till typiska tjäderskogar och karga hällmarker. Den mest krävande sträckan är mellan huvudentrén och Stigmanspasset.

Stigen kryssar fram mellan sprickdalar och förkastningar som bildades för tusen miljoner år sedan, då kontinentplattorna rörde sig och fick berget att spricka. Stigmanspasset är ett tydligt exempel på en sådan sprickdal. Om någon stigman (stråtrövare) gjort platsen osäker i forna tider är det ingen som vet.

Leden passerar den så kallade Friluftskyrkan som minner om tiden 1726 till 1870 då svenska kyrkan förbjöd bönemöten utanför kyrkans regi. På denna häll hölls just sådana otillåtna gudstjänster.

Stigen passerar även det så kallade Stigmanspasset, en av områdets många sprickdalar, som just här skapar en av nationalparkens dramatiska sevärdheter. Här lyckas vägen med nöd och näppe pressa sig mellan sprickdalens branta bergväggar. Enligt sägnen brukar rövare lurpassa just här för att kunna överrumpla förbipasserande resenärer på den enda vägen genom området.

Stigmanspasset

På höjderna ser du hur den senaste inlandsisen slipat bergstopparna släta. Isen bröt även loss och flyttade stora block  som sedan hamnade lite här och var i landskapet, så kallade flyttblock.

Leden passerar flera små sjöar och tjärnar, eller tärnar som de kallas i Tiveden. Typiskt för skogssjöar är att de ofta är näringsfattiga och har brunt vatten. Utmed leden finns även spår efter en tjärdal där man förr i tiden tillverkat trätjära. 

Längs leden finns en förbindelseled till Bergslagsleden i öster.