Till innehåll på sidan Sök
Färnebofjärdens nationalpark
Morgondimma över stilla älv, rosa himmel.

Om Färnebofjärdens nationalpark

Oavsett om du besöker nationalparken för att vandra, fiska, titta på fåglar eller bara för att ta det lugnt kan du räkna med naturupplevelser utöver det vanliga.

Översvämningar präglar miljön

Färnebofjärdens höga biologiska och estetiska värden gör att denna del av Nedre Dalälven är värd att skydda som nationalpark. Fjärden är unikt sammansatt med ett myller av liv i en mosaik av speciella miljöer. Strandkärr, älvängar, översvämningsmark och gammelskog ger besökare oförglömliga naturupplevelser.

De periodiska översvämningarna sätter en stark prägel på nationalparken och den flikiga konturen omgärdar mer än 200 öar och skär. Myrmarker och barrskog med norrlandskaraktär möter sydliga lövskogar med inslag av ek och lind.

Artrikt djur- och växtliv

Nationalparken är känd för sin fågelrikedom och har varit flitigt besökt av ornitologer ända sedan 1970- talet. Här finns hela 205 fågelarter, varav drygt 100 arter häckar regelbundet.

Det artrika djur- och växtlivet skapar många spännande möten; 270 olika kärlväxter blandas med ett 20- tal fiskarter, cirka 60 rödlistade insektsarter samt älg, rådjur, hare, räv, mård, bäver, skogslämmel och lodjur.

Nationalpark är det finaste ett naturområde kan utses till. Nedre Dalälven är ur naturvårdssynpunkt ett av Sveriges i särklass mest värdefulla områden. Färnebofjärden ingår i projekten "Natura 2000", "Life+" och i "Ramsarkonventionen".

Biosfärområdet - älvlandskapet Nedre Dalälven

Geografisk sträcker sig biosfärområdet Nedre Dalälven från Säter till Älvkarleby, en sträcka på arton mil, och innefattar kommunerna Säter, Hedemora, Avesta, Sala, Heby, Tierp, Älvkarleby och södra delarna av Sandviken och Gävle. Sedan 2011 har Älvdalslandskapet varit en del av Unescos biosfärprogram.

I landskapet finns en rik geologi med olika natur och marktyper, där bland annat finns björn, järv och lo. Området är mycket artrikt på grund av att det är beläget på gränsen mellan norra- och södra barrskogsregionen. Både nordliga och sydliga arter möts i symbios. Detta är det mest variationsrika området för olika arter i Skandinavien.

Sveriges största naturvårdbränning

Färnebofjärdens nationalpark ligger vid Nedre Daläven. I maj 2020 genomförde Länsstyrelsen Gävleborg en kontrollerad bränning i parken. Bränningsområdet på Öbyhalvön utgörs vanlig barrskog och är cirka 300 hektar stort. Historiskt sett har det brunnit mycket i området och skulle ha brunnit naturligt om vi inte hade släckt bränder.

Vissa arter är beroende av branden som störning, brandens värme eller bränd ved för sin överlevnad. Skogsbranden är en storskalig ”störning” som gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, vilket det i dagens skogar råder stor brist på. Cirka 1000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.

Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas även den under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på magen och kommer antagligen flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner ”lukten” av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner. Större svartbagge är en art som är gynnad av brand. Den lever på död solexponerad björkved.