År 1877 föddes Edvard Wibeck i en liten by några mil från Store Mosse och redan som liten var han intresserad av djur och natur. Som tjugoåring förälskade han sig i Store Mosse och under sitt liv reste han runt och forskade, skrev, talade, fotograferade, påverkade och förändrade. Han sågs ofta med sin bälgkamera i färd med att dokumentera naturen och fågellivet i och kring Kävsjön.

Edvard Wibeck beskrevs som en rakryggad och saklig man – en reslig fura i en lågväxt snårskog. Han räddes inte strapatser, vilket framgår av hans anteckningar:

”Att i den bottenlösa gölen komma ut till tranboet hade givetvis sina sidor, men vid min dåvarande ålder, 25 år – var det intet nämnvärt problem att naken kräla ditut på det bärkraftiga nätverk som kaveldunets rotstockar bildade i den lösa dyn.”

Så tidigt som 1905 föreslog Wibeck en fridlysning av området och 1950 lämnade han in ett förslag om att Store Mosse skulle bli nationalpark. Många av de brev Wibeck skrev till myndigheter och beslutsfattare finns bevarade på Jönköpings läns museum – tillsammans med fotografier, anteckningar och teckningar från mossen.

1982, tio år efter Wibecks bortgång blev Store Mosse nationalpark, den starkaste formen av naturskydd vi har i Sverige. Bildandet av Muddus nationalpark 1942, är också Wibecks förtjänst.

Utöver naturskydd hade Wibeck också ett engagemang för skägg, vilket var temat för hans livs sista föredrag. Wibeck hade själv aldrig rakat sig och ansåg att skägget var mannens främsta prydnad.

Här i nationalparken fortsätter vi att jobba med engagemang och nyfikenhet i Wibecks anda. Från fågeltornen kring Kävsjön kan det rika fågellivet skådas, och inne på naturum Store Mosse går att läsa om nutidens mosseforskning.