Sök
Stenshuvuds nationalpark
Det är höst, två svartvita långhåriga kor som betar bredvid ett träd på en fält.

Historik

Stenshuvud har alltid lockat människor till sig. Här finns en grav från stenåldern, en fornborgsmur från yngre järnåldern, hålvägar och spår av jordbruket.

1931 fridlystes berget Stenshuvud som ett naturminnesmärke på 55 hektar. 1954 utökades området söderut med bland annat sandheden till 109 hektar. 1967 blev området ett naturreservat och utökades då ytterligare.

""
Hålväg, här har en forntida väg gått fram. Foto: Ida Lundqvist

Från naturreservat till nationalpark

1986 blev Stenshuvud förklarat nationalpark av riksdagen och den 28 maj samma år invigdes nationalparken av kungaparet. Nationalparken bildades med anledning av att området hyser stora biologiska och geologiska värden, samt att det är en viktig resurs för friluftslivet. Idag är nationalparken 400 hektar stort, varav ca 80 hektar är hav.

Ett kulturlandskap

Stenshuvuds nationalpark är ett gammalt kulturlandskap. Det har betats under lång period och än idag går det betesdjur i stora delar av nationalparken.

Att människan har vistats här under lång tid vittnar de många fornlämningarna om. Här finns bland annat en hällkista, det vill säga en grav från stensåldern och uppe på Stenshuvud finns en fornborgsmur som idag är cirka 1500 år gammal. 

Mellan sandheden och skogen finns flera spår efter tidigt åkerbruk, där har marken till och med terrasserats efter att man gått med plogen under många år. I kanterna av terraseringarna ligger odlingsrösen, där man lagt alla stenar som var i vägen för plogen och lien. Alla stenmurar, både nyare och äldre visar att man har odlat här.

I skogen står många vidkroniga ekar och bokar, de berättar för oss att hela området har varit mer öppet än vad det är idag. På dessa gamla ekar och bokar sitter de lägsta grenarna på cirka två meters höjd, det är så långt upp som betsdjuren har nått att äta av grenar och löv.